Ja, jag är ingen FB-vän, men trots det har jag ju ett konto för att inte missa något samt för att kunna censurera unauthorized foton som folk får för sig att publicera. Man får verkligen vara på sin vakt numera när bästa vännen plötsligt kan vara en paparazzi-fotograf och publicera osmickrande bilder av en i privata situationer där man inte alls såg faran.

I alla fall. Jag har 38 vänner på FB och det är LITE. För det är en slags tävling och man ska ha så många vänner det bara går. Då är man en poppis, cool och omtyckt person. Har man träffat någon fem minuter på en fest – anledning nog att söka upp personen på FB och genast göra sig vän innan båda glömt att mötet ens ägt rum och man faktiskt känner varandra. Likväl vartenda namn man känner igen från sitt företag. Add! För visst känner man alla som jobbar på samma företag, man är ju jobbarkompisar! Det säger sig ju självt. Och sedan kommer din dator bli nerlusad med information om vad dessa "kompisar" sysslar med hela dagarna, vilka de skickar meddelande till, vilka de blir vänner med osv. Och det är inte vilken info som helst; det kan vara "Anna är trött", "Anna ska jobba", "Anna bakar pizza" eller "Anna ska åka till Maxi". Gääääsp. Speciellt när du knappt inte ens vet vem Anna är mer än att ni träffats genom People you may know tool för att ni har så många gemensamma vänner...

De flesta av mina riktiga vänner finns dessutom inte på FB, så förutom några personer som jag verkligen är kompis med i levande livet är min FB fylld med märkliga personer jag känner på omvägar, gamla klasskompisar jag inte träffat på 15 års tid och hoppas att det dröjer minst 15 innan jag behöver träffa igen, folk jag går omvägar på Maxi för att jag inte vet om jag ska hälsa på eller inte plus en total främling som jag inte kom mig för att säga kompis-nej till i min FB-ungdom. Han har dessutom haft vänligheten att lägga till mellannamnet Takeitupthebrowntown till sitt profilnamn. Yippie.